Något slokörade återvände den stolta forskarduon från USA. Vi var här på en insektskonferens, inbjudna av USAs motsvarighet till jordbruksverket som vi har samarbetat med i snart 3 år nu.
Som forskare i Sverige är vi väl medvetna om att alla Nobelpris letar sig till amerikanska forskare och all forskning försvinner antingen dit eller till Kina då Sverige inte har tillräckligt bra system för att backa upp svenska forskningsupptäckter.
Vi har haft en svensk student under två år som nu förbereddes för att bli vår doktorand vid årsskiftet, papperna och pengarna för detta var helt klara. Han skickades i 5-6 veckor till USA och våra samarbetspartners där på amerikanska jordbruksverket i Tucson, Arizona som håller på med bi-föda och sjukdomar. Där skulle han lära sig nya metoder användbara i vår forskargrupp som doktorand kommande 4 åren. Han skulle åka tillbaks med oss till Sverige efter konferensen.
Vad som hände nu var klart nedslående för oss.
Vi har under ett par år försökt få Lunds universitet att förstå att vår forskning på dessa honungs- och bibakterier, som vi blev först i världen att upptäcka, står för en väldigt stor potential i framtida forskning inom medicin, livsmedel och biforskning. Vi har frågat efter hjälp med att behålla och utveckla denna forskning i Sverige och Lund i form av pengar, kontakter och händer.
Biforskningen är den lilla delen av allt detta och ändå är det dock så att följande nu har inträffat. Den personal om ca 5-6 personer i USA som samarbetat med oss och varit här i omgångar och hälsat på har aldrig jobbat med vare sig nyttiga bakterier eller honungsmagar. Vad som mötte oss där borta nu är en stöld av vårt arbete där samtliga nu står och föreläser om just nyttiga bakterier och honungsmage där de nyttiga bakterierna vi upptäckt bor. Man har erbjudit vår student en doktorandanställning och gud vet vad mer samt dubblat sin personal för att jobba på detta område. Vår student kan allt om detta områdes opublicerade forskning och har inte rätt att föra ut det från Lunds universitet.
Vår vistelse där över var sorglig, ingen pratade med oss om tidigare projekt, pågående projekt eller nya gemensamma projekt. Chefen hälsade inte ens på oss och ingen tog farväl när konferensen var slut. Det var tydligt att man har gjort forskningen till sin och uttryckte tydligt att man ville köra på utan oss och ni kan ju bara gissa vilken sida vår student valde. Resurser i USA och snabbt agerande gör att Sverige återigen halkar efter. Vi är små och kan bara motvilligt acceptera vad som händer och hoppas på att vi kan publicera den forskning ihop med USA som är pågående och vår student har ju faktiskt egna val att göra här i livet.
/nedstämda honungsforskarna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar