En hel låda med 160 påsar H13 följde med hit, både för eget bruk och för att dela ut till nyfikna släktingar. Vi är beroende av H13 själva och nu skulle de användas för både eventuellt magstrul och förkylning men definitivt för träning och mot baksmälla.
Val Paraiso är världens vackraste stad vid kusten om man gillar Skånska Båstad i gigantiskt format fast med lite skillnader. Val Paraiso är Chiles näst största stad med miljoner av små, små hus som ligger på ett halvmåneformat berg med ca 50 olika kullar som alla vetter mot havet. Husen är i alla möjliga färger och ofta hoplappade med små och stora plåtbitar och alla gator slingrar sig nedåt farligt brant. Det finns därför mycket trappor men också många liftar på räls.
Bästa sättet att se detta på nära håll är att jogga runt men det är väldigt jobbigt. Vi springer dock varje morgon och det passar perfekt med en påse H13 innan man ger sig iväg före frukost.
Det blev såklart fest hela nyårsnatten och vad man dricker här är givetvis vin men också Pisco sour som är väldigt gott men starkt. Man blandar ut Pisco som är destillat från rester vid vintillverkning och har en alkoholhalt på ca 40 %. Piscon blandas med vispad äggvita, socker och citron. Här är det tjänstefel att inte ha H13 nära till hands då det finns en mini spritbutik (botuelleria) runt varje hörn. Man kan ju få en del problem med huvet dan efter annars. En påse H13 innan man lägger sig funkar bra.
Det är bara ett problem! I Chile tar man gärna ifrån turister vad man vill vid bagagekontrollen och skyller på olika anledningar. En vän till oss hade inte deklarerat att de hade en korv med sig och fick böta 3000 kr. Vi fick höra av någon vid bagageröntgen, som senare visade sig inte vara en tulltjänsteman, att man måste deklarera all mat. Vi hade inte kryssat för beträffande H13 och fick en ny lapp att fylla i precis innan så vi skulle slippa böter. Detta var hans levebröd att tipsa turister så de slapp böta. På så sätt hade vi tur och han fick en svensk 50-lapp för detta, eller krävde men vi hade inga pesos då. Efter mycket diskuterande så fick vi ändå inte behålla våra H13, man skyllde på att bisjukdomen amerikanska yngelrötan som inte fanns i landet kunde spridas med vår honung vilket var skitsnack.
Där rök våra H13 och vi saknar dem för vissa hos oss har blivit magsjuka, en hel del fylledåliga samt förkylda då det är kyliga vindar längs kusten. Dessutom tränar vi rätt mycket.
Vi ska kolla upp lite vilka honungs och biprodukter det finns här på landet och snart har vi faktiskt business möte i Santiago om framtida möjlig försäljning av H13 i Chile och här hade det ju passat bra att visa vad man säljer.
Nu sitter nån tulltjänsteman och mumsar H13 istället, skit också!
/Tobias
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar