Vi har varit innanför akademins dörrar nu under tillräckligt lång tid för att veta att många forskarmedel delas ut inom egna forskarkretsen vilken är samma krets som så kallade etablerade professorers forskargrupper umgås i, korrupt alltså. Dessa led sträcker sig långt och när det är dags för så kallade nationella satsningar med stora forskarmedel så görs dessa på etablerade, gamla och träiga, forskargrupper som redan har massor med pengar men inga idéer. Ett exempel på detta är något vi har råkat ut för flera gånger. Stor etablerad forskargrupp söker pengar för doktorand som ska jobba med något som är mode i forskningen just nu tex mjölksyrabakterier. De får pengar men vet inte vad doktoranden ska jobba med därför att material, idéer och tid finns inte. De hör av sig till oss och försöker mjölka ur oss allt detta utan att erbjuda en krona eller delat handledarskap för doktoranden vilket åtminstone skulle vara en merit för oss. Vi säger alltid nej såklart medan vi sitter utan pengar men har allt det där andra. Vi får dock inga sådana pengar för vi är inte trovärdiga då vi inte har en sedan länge känd professor i gruppen.
På Lunds universitet bildades för ett par år sedan en antibiotikaresistensgrupp för att lösa resistensproblemen som mänskligheten står inför idag. Vi var naturligtvis aldrig på tapeten för att ingå i en sådan fin grupp men vi råkade halka in där när vi hade ett möte med en av medlemmarna Sture Forsén som tidigare suttit i nästan 20 år i Nobelkommitén. Han tyckte efter mötet att vår forskning var väldigt spännande och en våning under skulle snart resistensgruppen ha seminarie och vi tilläts vara med och lyssna. Sture presenterade oss för en av ledarna för gruppen och framhöll vår forskning som det fräschaste och mest spännande som Sverige hade sett på många år inom antibiotikaforskning. Vi måste bara hålla föredrag i gruppen påpekade Sture som är väldigt aktad i dessa kretsar. Sture hade också talat om för oss att gruppen hade kört fast då de inte hade kunnat presentera något vettigt på väldigt länge.
Det kunde inte ha gåt mer åt helvete eftersom Professorn vi blev presenterade för kände till oss mycket väl. Det var han som hade kämpat aktivt för att vi skulle slängas ut från Naturvetenskapliga fakulteten och hela universitetet då vi enligt honom absolut inte passade in där då vi inte hade forskning värd namnet. Detta trots att han inte kände till oss och vår forskning men på nåt sätt förmodligen kände sig hotad. Under vår tid på 4 år vid Naturvetenskapliga hade vi aldrig fått hålla föredrag, jo en gång faktiskt under deras fika men då valde han att gå. Vi var outcasts och vi forskade inte ens i Lund utan på Lunds universitet Campus Helsingborg. Vid ett av våra två möte med honom någonsin och med avdelningschefen där vi avslöjade att vi jobbade med fotografen Lennart Nilsson så var enda kommentaren "är inte han rätt gammal" och sen inget mer. För ett par månader sedan lades antibiotikaresistensgruppen ner pga inga idéer och vi fick aldrig ens chansen att hålla föredrag inför de ca 40-50 personer som ingick.
Hur som helst, nu har vi i förra veckan haft möte med tre läkare på öron näsa hals-enheten vid Helsingborgs lasarett för att med dem starta kliniska försök med patienter för att ersätta antibiotika med vår levande antibiotika dvs honung med dess mjölksyrabakterier, H13 alltså. Det var faktiskt läkarna som initialt tog kontakt med oss vilket är rätt skönt. Den ena läkaren ska snart bli professor i annat land, långt bort, och vi planerar nu internationell forskning, detta är jättespännande verkligen. Dagen efter fick Alejandra passande nog ett stort forskningspris på en halv miljon kr för vårt projekt "Levande antibiotika" där pengarna bland annat får användas till en kliniskt studie med H13, hurra. Vi har en förmåga att ibland få dessa "små" medel. Små man attans bra. De är små eftersom en stor del (25-30%) går till universitetet när vi tar in dem och sen ska en liten lön till oss tas ut då vi inte får lön direkt av universitetet. Material är väldigt dyrt i forskning och en liten klinisk studie är dyrt, hurra ändå verkligen.
På tal om storsatsningar så gjordes allmänheten uppmärksam på ännu en sådan i helgen där 2 miljarder ska användas internationellt för att få bukt på antibiotikaresistens. http://hd.se/inrikes/2012/05/25/satsning-ska-hitta-nya-antibiotika/ http://www.dn.se/ekonomi/satsning-ska-hitta-nya-antibiotika Detta är ett samarbete mellan akademi och läkemedelsföretag världen över och nu sökes forskargrupper med intressant forskning på området och vi vet redan nu att dessa pengar går exklusivt som vanligt till etablerade stora forskargrupper utan nya fräscha idéer. Pengarna kommer att gå ner i samma soptunna dit antibiotikan själv är på väg. Bitter? nä jag bara vet att det funkar så och vi kämpar utan sådana satsningar och vi är delat glada för det för idéer kommer när man är tvingad till det för överlevnad. Hade vi haft övermycket pengar hade vi kanske också blivit sega med idéer. Vi hade dock behövt en tusendel av detta dvs 2 miljoner kr och vi hade gjort magic. Vi kommer aldrig att få det men vi kommer ändå att göra magi.
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar