Det har varit mycket respons på texten i min förra blogg angående hur bina i Sverige behandlas.
Jag har de Nordiska honungsbina Apis mellifera mellifera som är vana vid och trivs med vår natur.
Mina egna bin bor i kupor där mer än 50%, ibland 100%, är av det naturliga materialet trä.
De invintras alltid på sin egen honung.
Jag låter drottningen vara ifred. Hon får svärma och lämna kupan med så många bin hon behöver och den nya drottningen som fötts upp av henne, och stannar kvar, får para sig fritt i luften på sommaren när det är dags att möta drönare från andra bikupor.
Får de sjukdomar så behandlar jag dem då, eller förebyggande, med organiska metoder.
Jag följer alltså Jordbruksverkets rekommendationer för ekologisk biodling.
Igår var det inferno i min trädgård då mina bin svärmade. Först flög säkert 10 000 bin ut och hovrade i luften, i ett svart och väldigt ljudligt moln (se film nedan), i väntan på att drottningen ska lämna kupan och ansluta till dem i luften. Hon väljer sedan oftast att sätta sig i ett träd närma kupan och då landar alla bin på samma ställe och bildar en stor klunga (svärm) av bin som hänger ned från en gren och ser ut som en stor klump då de sitter på varandra. Ungefär som alla ishockeyspelare på vår stackars målvakt i helgen när han räddat sista straffen och Sverige tog WM guld.
Det blev dock 2 svärmar samtidigt, i samma träd dessutom, vilket för mig är ytterst ovanligt och borde innebära att 2 drottningar samtidigt lämnade kupan. Jag tog hand om den ena svärmen till en ny kupa, mha av en håv, och den andre flög förmodligen iväg strax efter mot något lämpligt ställe att starta om på nytt, kanske ett ihåligt träd. May you have a long life and prosper!
Tobias Olofsson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar