Här kommer lite att tänka på nästa gång du
äter honung. Och är man en sann vegan (inte jag dock!) så finns det all anledning
att låta bli! Men det är faktiskt så att bina behövs för att pollinera 70 % av
all odlad mat som veganer och vi andra sätter i oss. Därför är det dags att
jobba för förbättring istället för avveckling av biodling. Det är dags för mig
som biolog, bivän, biodlare och forskare att komma ut ur garderoben offentligt,
speciellt då jag blivit påhoppad offentligt av så kallade trovärdiga
yrkesmänniskor inom bihälsa. Men många med öppet sinne kontaktar oss i dessa
frågor.
Gamla
gardet
Jag har respekt för okunskap och jag förstår
biodlare som lever av sin biodling. Men sammantaget betyder detta tyvärr att
bina far illa idag, i Sverige också? …absolut! Det har blivit lite bättre men
det kan bli mycket bättre.
Jag har dock ingen respekt eller förståelse
för de få personer som professionellt jobbar med bihälsa med statliga medel och
är fast i gamla mönster hur man alltid har gjort i biodling och samtidigt attackerar
oss och andra när vi vill förbättra för honungsbina. Två sådana är hedersdoktor
(SLU) Preben Kristiansen som är Sveriges bihälsokonsulent och anställd av
Sveriges biodlares riksförbund (SBR) via medel från Jordbruksverket och Professor
Emeritus Ingemar Fries, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). SBR är också
duktigast på att låta vem som för talan i deras kanaler gå före vad
som bör lyftas upp. Jag fick aldrig chansen att bemöta de ogrundade
anklagelserna där bland annat jag gjordes skyldig till i framtiden att biodlare
kanske helt och hållet låter bli att ersätta hela säsongens skördade honung i
kuporna med någon vinterföda alls. Detta påstods kunna hända om biodlare får
reda på att socker skulle vara sämre än honung som vinterföda och när en
biodlare samtidigt får reda på av ovan herrar att honung är skadligt som
vinterföda, ja då får bina svälta och dö. Detta har jag tydligen uppviglat
till. Samtidigt blev dessa herrar helt plötsligt även experter på vilken föda
binas skyddande mjölksyrabakterier bäst överlever med. Läs
gärna här!
Bina
dör
Idag är det stort fokus på att vi ska ha fler
bikupor och mer pollinering, t.ex. stadsbiodling med bikupor på taken och
andelsbikupor där du som privatperson eller företag kan köpa in dig i delar av
en kupa. Detta är ju fantastiskt häftigt och romantiskt (blommor och bin
liksom!) men nästan ingen lyfter på bikupans lock och frågar efter hur bina
behandlas. Det är ju populärt med bin och pollinering nu, alla ska vara med,
och det är en följd av att media har blåst upp att bina i världen dör och om de
gör det så blir 70 % av alla odlade grödor inte pollinerade och vi människor
får mindre mat och dör ut. Biodling ökar därmed och alla företag vill stoltsera
med att de bryr sig om bina och de litar blint på att deras engagemang gör
skillnad och att de gör bra för bina, men icke. Det verkar vara en våg av
konsensus att så länge man är med och bidrar till att vi får fler bin i Sverige
så är ordningen återställd, för biodlaren kan man väl lita på?! Dessutom visar ny
forskning att biodlade honungsbin kan konkurrera ut våra vilda solitärbin
och humlor då honungsbina är så många på en plats vilket medför att maten
(blommorna) tar slut. Oftast finns det ett tiotal bikupor på en och samma plats
vilka ibland flyttas tillfälligt till odlade fält och frukt och bärodlingar mm.
Då dräller det in nära 1 miljon bin i området men även där bikuporna står
stationärt.
Människan är största faran för honungsbina men
dagens
debatter om bidöd handlar bara om miljögifter idag. Vilka gifter sprayas på
våra fält och därmed förgiftar bina osv.
Hur behandlas då svenska bin och hur blir
man ekologisk biodlare?
Bina är odlade, precis som laxar, kor,
hönor och grisar mm och får alltså inte bestämma:
•
Hur eller var de ska bo? Generellt så odlas
alla bisamhällen i Sverige i ca 160 000 bikupor tillverkade av EPS för att biodlaren
ska slippa annars tunga lyft av trälådor. EPS står för expanderad polystyren,
även kallat frigolit eller cellplast. Bina bygger annars vilt i ihåliga träd,
alltså inte i plast. Därför erbjuder Jordbruksverket de biodlare som vill, att
bli ekologiska biodlare och då är det träkupor som gäller. Bina stressas också
att samla mer och mer och mer honung i ett samhälle då biodlaren hela tiden
bygger på nya våningar med utrymme att samla i. Drottningen får då lägga mer
ägg för att det behövs mer bin till mer tillverkning av honung. I ett ihåligt
träd, i vilt tillstånd, blir bisamhällen inte speciellt stora. Kanske runt
10-20 000 bin. Men odlade bin kan ha upp till 100 000 bin. Ofta bedöms en biodlare
vara väldigt duktig då han eller hon på en säsong har lycktas kräma ur 100 kg
honung ur en bikupa som är nästan 2 meter hög med 5-6 lådor.
•
Hur de ska lagra sin föda? Bina bygger själv
sina vaxkakor som de fäster i taket, dvs om de hade fått välja. Istället
använder biodlare ramar av trä med ett vaxark som bina kan bygga ut, eller
ramar av plast. Detta för att underlätta när honungen ska skördas. Vill man så
kan man låta bina bygga själv men då måste man krama ur honungen vid skörd, som
förr i tiden, istället för att slunga den.
•
Vad de ska äta på vintern? All tillverkad honung
tas ifrån bina och ersätts med bordssocker. Så är det faktiskt. Majoriteten av
biodlare tar all honung som bina producerat mellan vår och höst. Honungen
skulle de ha på vintern för att överleva när de sitter där i 6 månaders mörker,
tätt ihopkurade för att hålla värmen likt pingvinerna vid vår kallaste del av
jordklotet. Jämför man näringen mellan honung och bordssocker så är det ungefär
som skorpor & vatten jämfört med en buffé. I honung finns en stor variation
av ca 7 olika sockerarter, vitaminer, mineraler, spårämnen, proteiner, fibrer,
ämnen som binas mjölksyrabakterier har tillverkat, en rad näringsämnen från
döda mikroorganismer mm mm. I kemiskt processat bordssocker finns sackaros,
punkt! I vår forskning har vi sett att binas skyddande och samverkande
mjölksyrabakterier inte kan överleva på bordssocker, de är vana vid honung hela
året precis som bina. Något annat som de professionella på bihälsa tror sig
veta är hur binas enzym invertas fungerar för binas och deras
mjölksyrabakteriers bästa. Enzymet gör om bordssockret (suckrosen) i nektar
till fruktos och glukos och eftersom mjölksyrabakterierna kan leva på dessa men
inte på bordssockret så är det ju fritt fram att ta all honung och ersätta med
bordssocker som såklart görs om till fruktos och glukos enligt dem. Det är bara
ett litet problem, bina får under kort tid på hösten en väldigt stor portion
bordssocker av biodlaren vilket bina har svårt att ta vara på. Bordssockret har
dessutom ett pH på 7.0 jämfört med nektar som har pH 4.5. Enzymet fungerar optimalt
vid pH 4.5 men inte alls vid pH 7.0 och därmed ska vi undersöka hur mycket av
bordssockret som faktiskt görs om av enzymet till fruktos och glukos inför
vintern. Sen kommer ju dessutom nästa dilemma, det finns som jag nämnde inga
näringsämnen alls i sackaros (bordssocker) jämfört med honung. Bina tillverkar
ca 40 kg honung per säsong och behöver ca 12 kg av detta under vintern.
Jordbruksverket ger dig som biodlare möjligheten att bli ekologisk biodlare och
då ska bina övervintra på sin egen honung. Men enligt bihälsokonsulent Preben
Kristiansen och Professor Emeritus Ingemar Fries så är bordssocker en alldeles
utmärkt energikälla för bisamhället och honung som enda eller betydande del av
vinterfodret kan vara direkt skadligt för bina. De kan dö helt enkelt, trots
att bina under miljoner av år har utvecklat ett liv med honung som vinterföda.
Det här verkar ju inte logiskt och vi vet deras argument men dessa håller inte
då ingen har utrett detta tidigare vilket vi nu ska göra mha Nobelmuseum i Stockholm
i vårt gemensamma projekt som heter Bi-jakten.
Samtidigt visar amerikansk
forskning av Dr. May Berenbaum, att binas beteende tar skada när de
övervintrar på annat än sin egen honung. I en annan studie har Dr. Silvio Erler
nyligen visat, i
sin forskning, att binas konsumtion av sin egen lagrade honung, producerad
från en mängd olika blommor, är viktig för binas sociala immunitet mot skadliga
mikroorganismer i naturen. Binas mjölksyrabakteriers antimikrobiella ämnen i
honungen, vilka sannolikt skyddar bina under hela vintern, finns dessutom inte
i bordssocker men dock i deras lagrade honung.
•
Hur de ska föröka sig/sprida sina gener? Svärmning
tillåts inte, Svärmning är när bisamhället bildar nya drottningar på sommaren
och en stor del av samhället lämnar kupan med en drottning för att leta nytt bo
i naturen och sprida sina gener. Då blir det mycket mindre bin i kupan och
biodlaren får väsentligt sämre honungsskörd. Därför vingklipps drottningen så
att hon inte kan lämna kupan. Hon gör det ändå genom att krypa ut och ner på
marken. Efter henne följer 10-20 000 bin och sätter sig i en klunga runt henne.
Spanarbin skickas ut för att leta nytt bo och komma tillbaka och berättar var
de borde flyga hän men drottning lyfter aldrig, hon kan inte flyga längre.
Biodlaren stoppar tillbaka alla bina och sin drottning i kupan eller i en ny
kupa. För att inga nya drottningar ska sticka iväg med stor del av invånarna så
dödas de innan de föds. Detta innebär att drottningar inte heller kan para sig
i det fria men då kan man inseminera eller köpa en parad drottning från en
drottningodlare som finns i ett område där endast renrasiga bin finns så att
inga nya gener blandas in från kanske, Gud förbjude, det Nordiska inhemska
honungsbiet. Ska du vara ekologisk biodlare enligt Jordbruksverket så får du
inte klippa vingar på drottningar men det nämns inget om förbud mot att döda
nya drottningar vilka faktiskt är de som jagar iväg den gamla drottningen med
en stor del av invånarna i första svärmen. På så sätt så kan man ändå behålla
den gamla drottningen så att binas antal är maximalt och biodlaren får maximal
skörd. Fångas en svärm in av biodlaren och sätts i en kupa erhålls ingen honung
från den förrän nästa sommar då dessa måsta bygga upp sitt nya samhälle från
grunden.
•
Vilka bin ska man välja? Om man ska vara ekologisk
biodlare I Sverige så rekommenderar Jordbruksverket i första hand att biodlare
väljer lokala ekotyper av det globalt i biodling regerande honungsbiet Apis mellifera. Den lokala ekotypen i
Sverige är det nordiska biet, Apis
mellifera mellifera vilket Jordbruksverket rekommenderar. Föreningen Nordbi har i hård motvind kämpat
länge för den spillra av vårt inhemska nordiska bi som fanns kvar efter nära
utrotning. Detta vilda, naturliga och inhemska bi beskrevs av Carl von Linné på
1700-t. Vårt honungsbi fanns i Sverige naturligt och i vilt tillstånd fram till
1900-t början men därefter bara i biodling. Det utrotades pga honungsjakt och
skogsavverkning men också pga import av andra bin från andra länder som skulle
prestera bättre och vara snällare i biodling. Det är sådana importerade bin som
finns i majoritet idag i svensk biodling men det nordiska biet är starkt på väg
tillbaka och kanske kan det förvildas igen en vacker dag i vår natur där det
levt sedan förra istiden.
Till alla er ekologiska biodlare i Sverige, ca 100 st av
16 000 st?!, jag är glad att ni finns och ni gör ett fantastiskt jobb. Vi
kommer att höra av oss och vilja köpa era produkter i framtiden.
Hälsar
Tobias
Olofsson, forskare på Lunds
universitet och serieentreprenör med ConCellae
AB och Doktorhonung
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar